This Is My Life

Direktlänk till inlägg 5 oktober 2012

Älskade Sofie - vila i frid...

Av Kim - 5 oktober 2012 19:49

Imorse fick jag ett samtal. 08.43 för att vara exakt. Sen ytterligare ett 08.50 Och sen 1 sms. Där det stod "Ring så fort du ser detta !!!". Det va från Madde. Jag ville inte ringa tillbaka. För jag visste vad det gällde. Och när jag ringde upp och hörde hur Madde grät, då visste jag. Min äldsta vän. Min barndomsvän. En av mina närmaste vänner. Sofie. Hade gått bort. Hon blev en ängel imorse. En av dom finaste där är. Vi hade förlorat henne. Cancern tog henne. Denna jävla cancern. Jag hatar den.

Jag och Sofie växte upp i samma kvarter. Vi va bästisar. Vi bråkade, vi lekte, vi hatade och vi älskade. Precis som det är när man är bästisar och barn. Vi växte upp. Vi älskade. Bara älskade. Inget hat. Vi umgicks alltid. Vi va ett litet gäng som hittade på skit konstant. Ha ha. Vi hade kul. Mest va det jag, Sofie och Madde. Och vilka draman vi 3 kunde ha. Herregud. Men vad som än hände så fanns alltid Sofie för mig. Hon ställde alltid upp. Jag va ju hennes "Hanéllskan". Sen flyttade jag till Halmstad. Vi hade fortfarande nästintill daglig kontakt men kunde ju inte träffas så ofta längre. Sen flyttade jag till Malmö. Och nästan varje dag, exakt 09.15, så ringde hon för att prata skit :) En gång gick det nga dagar innan hon ringde. Och hon svarade inte när jag ringde. Sen efter 3 dagar så kom samtalet. Helt sådär. "Jag har samma skit som brorsan hade - sa hon. Jag har cancer". Jag vet att hon hade haft ont i flera veckor i axeln. Kolla det sa jag till henne. Hon kollade upp det och blev remissad till en sjukgymnast. Det var tydligen en inflammation. Men det blev värre. Det var tydligen inte en inflammation. Det var cancer. Det där jävla ordet. Och det var inte så att hon va ledsen över sin egen skull. Hon sa "Vad har mina föräldrar gjort för ont?" Sofie förlorade nämligen även sin storebror i cancer när vi va yngre. Vi gick i högstadiet. Glömmer aldrig när mamma ringde för att berätta det. Jag och Madde va hemma hos min dåvarande "pojkvän". Det var ett hemskt samtal. Man gick på begravning då för sin bästa väns bror och nu ska man gå på hennes. Det är overkligt allting. Hon lämnar efter sig en son på 2,5 år. Liam. Jag har bara träffat Liam vid två tillfällen men jag har pratat mycket i telefon med honom :) En fantastisk pojke. Så lik sin mor och mormor. Jag tycker så synd om honom. Om Sofies föräldrar. Det är så orättvist.

Vi gled ifrån varandra fysiskt jag och Sofie. Vi umgicks inte på samma sätt dom sista åren. Men vi pratades vid nästan dagligen. Och vår starka vänskap fanns där ändå. Vi berättade nästan allt för varandra.

Jag skulle åkt upp till henne idag med Madde. Men jag hann inte. Mitt senaste minne jag har från Sofie är ett bra och glatt minne. Hon va sjuk men hon va inte sängliggandes. Vi va ute och gick med barnen i Broby. Barnen snackade och vi snackade. En bra dag. Det är så jag vill minnas henne. Och det är så jag kommer minnas henne.

Det gör så ont. Och man är helt schizofren i sina känslor. Ena stunden är man arg. Andra gråter man floder. Ena stunden skrattar man åt minnen. Jag bor så långt ifrån. Jag hatar det. Jag hatar det. Jag HATAR det. Sofie skällde alltid på mig att jag hade bosatt mig så långt ifrån. Förlåt Sofie. Men hon hade bra vänner nära. Madde va den bästa. Det vet jag. Och ni som känner oss vet att jag och Madde inte va sådär jääääättebundisar dom senaste åren som vi va innan. Men för Sofie va hon hennes närmsta bästis och hon har funnits vid hennes sida fysiskt nu när hon verkligen har behövt det. Nu är jag glad att vi växt upp för det är skönt att kunna ha ngn att prata gamla minnen me. Jag behöver det. Vi behöver det. Sofie hade velat det. Det vet jag. Hon är nog mest arg över att vi inte gjorde det tidigare :)

Åh älskade Sofie. Det gör så ont. Så jävla ont. Men nu är du fri. Fri från din dumma sjukdom. Fri från all smärta. Det är jag som är egoistisk. Egoistisk som vill ha daj kvar.

Alltid saknad... Aldrig glömd... Älskar daj... 



Sofie Persson

1982-2012 


           

 
 
Ingen bild

Madde

5 oktober 2012 20:15

Älskade underbara stjärnan min ❤ Du är å förblir mitt hjärta min stjärna och jag lovar dig att från och med idag ska jag å Kim göra allt som du å jag redan har gjort, ja kanske inte allt förstås ;-) älskar dig fina Sofie saknar dig stort ❤❤

 
Ingen bild

Jeanette ahlbin

5 oktober 2012 20:22

<3

 
Ingen bild

Katarina

5 oktober 2012 21:39

Jag kände inte henne men visste vem hon var, jag blir oerhört tagen av det här och vill bara uttrycka hur mycket jag beklagar detta... :-(

 
Ingen bild

Ingrid

5 oktober 2012 22:41

Fy fan för denna skitsjukdom!!!! Skänker en varm kram till er och tänder ett ljus för en vacker stjärna ikväll.

 
Ingen bild

Jhina

6 oktober 2012 00:07

Näääe vad orättvist!! Massor av Kramar & kärlek till er alla <3 <3 tänker på er <3

 
Mamma

Mamma

6 oktober 2012 00:28

Älskade Sofie , jag vet att du har det bra och att sorgen är egoistisk. Men man måste ändå få leva ut sin sorg. Ingen sorg är den andra lik, och tankarna går till dina föräldrar. Du kommer alltid att finnas i våra minnen. Vi ses igen, du är borta men ändå nära.
R.I.P Sofie

Fint skrivet Kim

http://www.hathors.se

 
Ingen bild

Jeanette

10 oktober 2012 23:33

Det är så sorgligt. Jag minns Sofie från fritids och från Stenforsa skolan. hon ville bli frisör. Jag har träffat henne senare, alltid glad och så väldigt väldigt söt. Det finns ingen kölapp när vi ska gå...men detta är en chock. Jag sänder mina varmaste tankar till Sofies närmaste. Livet är orättvist. Himlen har fått den mest strålande ängeln.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kim - 9 juni 2013 19:35

Även om bröllopet kanske egentligen är rätt långt borta just nu så känns det ändå väldigt nära. Av ngn anledning så känner jag mig stressad. ha ha. Men bara för att jag är en sådan planerare tror jag. De tär mkt som måste ordnas och jag vill få ordni...

Av Kim - 19 maj 2013 13:02


Alltså jag veeeet. Det är sjuuukt (gud vad fjortis det lät) längesedan jag va här inne. Vet inte ens om någon bryr sig egentligen. Och jag har nog faktiskt inget att skylla på mer än att det har varit väldigt mycket. Ellioth har varit väldigt väldigt...

Av Kim - 20 november 2012 19:35


japp... detta är min son det... min smarta son... och bortse nu från röran. höll på att storstäda den dagen :)   ...

Av Kim - 12 november 2012 18:58

Usch hujedamej. Igår började det. Till slut låg hela familjen i magsjuka. Till å med lille Ellioth. Annars är d ju rätt ovanligt att så små får det. Men å andra sidan. Det är ovanligt att barn under 2 år får halsfluss. Ludvig fick det 2 ggr på 2 måna...

Av Kim - 7 november 2012 20:54

Jag förstår inte hur han orkar? Ludvig alltså. Han tar musten ur mig. Han har så jävla mkt energi samtidigt som han är så jävla trött. Han har ju slutat vila lunch här hemma helt. Har han inte gjort på över 1 månad. Inte för att inte vi vill. Nej då....

Presentation


Och om du saknar mig ibland, kan du släcka alla lampor, för jag finns någonstans i mörkret...


Familjen Olsson-Stolpe

    

      

         

                  

           

      

                

                 

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Bloggar jag läser

Hemsidor


Skapa flashcards