när ens sambo har semester så är det inte bara kroppen som blir lidande (dvs mer mat än vanligt, och mindre motion än vanligt) utan även alla andra vardags sysslor såsom bloggningen. shit i baljan vad dålig jag har varit. och om jag har några läsare kvar så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. förhoppningsvis så kommer jag bli bättre på detta...

denna sommaren har varit fantastisk när Johan har varit ledig så mycket som han har varit. att han också har kunnat följa Ludvigs utveckling varje dag, och utvecklats, det har han sannerligen gjort. Pågasnöret går ju nu som om han inte gjort ngt annat. ja dock inte helt själv ännu, men om han inte helt plötsligt bara struntar i det så gör han det snart. vår duktiga älskling. och igår så lärde han sig klappa, så nu klappar han oftast själv när han går på pottis :D sötast i världen.. han är 9 månader nu, han är lika många månader som jag bar honom i min mage. vårt hjärta.

hade kunnat skriva hur mycket som helst. men börjar med en bildbomb sen lovar jag att jag kommer skriva bättre :D

vi var på tosselilla en runda me. där åkte Ludvig och Johan karusell <3

här vilar vi lite :)  

blir trött av att vara på utflykt  

min fina älskling <3  

jag tog mig an cyklarna!!!

gick sådär...

men jag posar vant ändå :)

Johan lyckades också, kan vi säga :)

Ludvig på promenad innan lunchdags <3   

Fina killen... 

Väntar på sin gröt   

<3 

Sötaste ungen någonsin <3   

En enormt härlig bild på mina två killar...   

Älskar er så <3 

Ludvig the Guru. kolla in hur han har föderna :)    

Ludvig och Johan plaskade även i vattnet en liten stund :)   

Sen har vi varit hemma me såklart. Vår vackra unge <3   

Vad vore jag utan dig?  

Vilar på klubban efter en hård match med farsan :D 

Fina Wheenä myser <3     

Det dök upp 2 regnbågar utanför vårt fönster, ser ni båda? :) 

Ludvig älskar sitt bollhav, han tycker bäst om att kasta ut, och då menar jag verkligen kasta me... 

Men ibland så hamnar han i den här positionen, men fortfarande planer på att fortsätta kasta ut bollarna :)

Jag och Johan skulle äta kräftor när Ludvig gått och lagt sig, han var himla intresserad av vad det var jag tinade i vasken. Vi gav honom en. 

Hmm, vad är nu detta dom har gett mig? Röd, hård och smakar skumt... 

Nä fy. Det här va inget gott alls. var är mina majskrokar? :)   

jag avgudar verkligen vår son. han är helt underbar. han är världens finaste och bästa. jag kan verkligen ta all skitsnack, all vändakappaneftervinden, all utfrysning och all ignorans eftersom jag har världens finaste lilla familj. inget annat spelar någon roll. när jag ser in i Ludvigs blåa ögon och han fyrar av sitt leende och skratt, ja då smälter jag och blir varm. han är värd allt, även om det innebär att bo kvar här. jag har männen och katterna i mitt liv och jag älskar dom så enormt mycket....