Idag va en stor dag i Ellioths liv. Han vände sig för första gången. Helt själv :) och som han "gympar" nu när man lägger honom på filtarna. från ena hållet. Till andra. Och runt. Och tillbaka :) härliga unge.

Vaket inatt me. Tycker så synd om Ludvig. Men det är bara att köra örondropparna och ipren. Tur vi ska till audiologen på måndag. Hoppas han säger ngt bra! Har ju ändå trots allt gått på kontroller där i 1 år men han har aldrig haft ont av vätskan där (vad vi vet) förrän nu när han fick sin första öroninflammation för snart 2 mån sen. Och han har ju slutat helt med lunchvila hemma. Fast han är tröttare än tröttast. Men vill inte och orkar inte bråka med honom om det. Så vill han inte vila så behöver han inte. Änsålänge så vilar han iaf på förskolan. Skönt det. Och dit ska han imorgon så då får han ikapp lite sömn iaf. Han busar och springer ändå på dagarna men minsta lilla motgång och han bryter ihop. Tar Mau och snyftar "aj aj öra". Det gör så ont i mitt mammahjärta. Sen 2 minuter senare drar han igång sitt bus igen. Att han orkar. Var får han sin energi ifrån?

Naj nu ska jag söva!

Godnatt