min mamma var tydligen inte nöjd med dom senaste pandafotona så idag klädde hon ut mig igen. hon snackade ngt om ljuset? nåja. innan drake nu panda, vad blir det härnäst? men  jag är snäll så jag låter henne göra det... och jag blir rätt så söt också :) eller vad tycker ni?

å angående wheenä. skulle aldrig stänga in dom i ett rum. dom ska få springa fritt. hon har sina ryck ibland med att väcka mig. men dom försvinner efter nga dagar. sen tar det en stund igen så kommer det tillbaka. d e bara å hålla ut :)

helt ärligt talat så orkar jag inte mer. är på väg in i ngn slags vägg just nu känner jag. mår inte bra alls. vill bara ligga rakt upp och ner å glo. inte röra en min. inte ett finger. ingenting. framförallt så vill jag få sova. men icke. inte nu när det är mars och det börjar ljusna. för sover inte wheenä så varför ska matte få sova? gahbbhagaaaaaaah... glabb... det enda som får en glad när man får jaga wheenä är när hon råkar väcka ludvig och man möts av ett leende. men gud så jävla trött jag är. och jag känner mig allmänt depp. depp av mig själv. äcklad på ngt konstigt vis. jag älskar mina katter. men gud vad jag kan bli arg. och sen när hon väl fått upp mig, ja då går hon och lägger sig.. önskar man kunde sova lika hårt som johan. för han vaknar minsann aldrig. nåja.

ett annat problem som börjar bli större är att ludvig kissar så jävla mycket. och det märks speciellt på morgonen när man inte har bytt blöja på hela natten. imorse var hans pyjamas dyngblöt. men han skrattade lika mycket för det. på dagarna så märks det ju inte lika mycket för då får vi byta blöja minst en gång i timmen. men på morgonen när han sovit hela natten. då är blöjan tung. ska testa med nattblöja, funkar inte det så får jag väl börja gå upp på natten och byta på honom. för hade det inte varit för blöjan så hade han sovit längre än 12 timmar tror jag. för han däckar lika snabbt igen på morgonen. kisserikissera.

idag är det monkeyväder. så jävla tråkigt. funderar på att klä på mig ordentligt ändå. vill hämta ludvigs paket från goboken ju. får skivor med låtar och texter denna gång. passar perfa till mig då jag inte kan så många :)

jag älskar dig wheenä med hela mitt hjärta. men ibland hade det varit skönt om matte hade fått sova ut :)

alltid lika intressant att prata med andra mammor om deras barns utvekling samt att läsa om det. har en bok där det är uppdelat åldermässigt ex 0-3 mån 3-6 mån osv. där står vad ett barn "ska" kunna göra. vissa grejor som barnen i regel uppfattar i mån 3-6 gjorde ludvig redan vid 1-2 mån ålder och vissa grejor som han ska uppfatta tidigt uppfattar han fortfarande inte. man ska ju absolut inte skynda på ett barns utveckling för alla är olika, men man kan ju alltid uppmuntra. det är så roligt att se att varje dag i princip visar ludvig att han har kommit på ngt nytt. som att skratta med ljud :) så härligt det är. som att uppfatta vissa grejor. han snackar mer. ludvig är ju inte så stark ännu i rygg och nacke. han är fortfarande svajjig med huet, dock beror det nog mycket på mig då jag inte hade honom på mage i början som man kanske ska ha. sen när jag väl började med det, ja då började han vända sig. så lite moment 22 det där :) lägger jag honom på mage så vänder han sig. grabbhalvan. sen pratade jag med snusen om hur gammal vilma var när dom började sätta henne i vagnen eller i barnstol. 4-5 mån har jag för mig att dom sa för att spara hennes rygg. och det är ett bra tankesätt. så när vi var på jägersro igår så visade susanne mig hur hon gjorde med vilma i vagnen. la filt och kudde så ludvig kunde halv sitta. men det va nog inte så poppis. han ville bara sova. så han var nog för trött för att testa det. har inte honom så mycket liggandes hemma, mest för huvudets skull. givetvis får han ligga i babygymet en stund, men inte hur länge som helst. har honom sittandes mellan mina ben eller i knäet. men när jag sätter honom i knäet tar han spjärn och ställer sig upp. så jävla starka ben han har :) men iaf, åter till detta med vagn och stol. frida hade tyra rätt tidigt, men sen och andra sidan så har hon alltid varit enormt stark. jämför man bilder på tyra när hon va typ 2-3 mån med ludvig så satt hon och hade inga problem med nacken. och sen en kompis till frida som jag förhoppningsvis träffar snart har en son i samma ålder som ludvig, och han verkar me väldigt stark. han vill me hellre sitta i vagnen än ligga. än så länge visar inte ludvig såna tendenser, utan bara jag fäller ner suffletten helt så han kan se när han ligger så är han nöjd än så länge. får se när han inte är det längre. annars får man kanske göra som susanne gjorde att alltid ha med sig bärselen så han kan hänga utåt i den så han kan hålla koll. men då måste han bli lite starkare i nacken där me. får öva honom helt enkelt :) uppmuntra honom. snart är han fyra månader. snart ska han börja med smakportioner. och det ska bli så roligt :)

johan är sjuk :( så han är hemma. dock inget piggt sällskap men ett sällskap iaf :)

på måndag kommer Annelie :D weehoo. och på onsdag kommer Emelie med familj :) och den 24:e ska jag nog upp till Halland å hälsa på. mina gamla kollegor i falkenberg och gisela i halmstad. ska höra så Nina me är hemma då :) ska ta en färd den dagen. sen den 25:e kommer patsy hit och stanna över helgen. ska bli så mysigt :)

tack papi <3

kolla våra lurviga älsklingar. hur underbara är dom inte på en skala? <3

jag låter helt enkelt bilderna tala för sig själva. tack Ludvig för att du planterade dig i min mage <3

irriterad är fan bara förnamnet. alltså våra grannar. är det inte hög volym varenda jävla dag och kväll så ska det tydligen borras konstant. har sprungit som en jojo fram och tillbaks mellan ludvigs rum och soffan där jag försöker äta mat. stackars lille ludvig är utmattad och vill sova, men så fort han somnar om drar grannen igång med borren. hur jävla mö kan man borra? och givetvis så borrar han tydligen under ludvigs rum. låter fan som ja, jag vet inte vad...

idag är det verkligen kanonväder. började imorse med att storstäda toaletterna, byta sand helt till katterna och skura deras toahus. dammade av vårt sovrum. sen när ludvig vaknade så tog jag hans rum. dammade, putsade fönstrena och dammsög. medans han satt i sin hörna och spanade in morsan :) efter det så blev det käk för ludvig och sen tog vi en långpromenad. 1.5 timme va vi ute och gick. gick slingan här i vår park, sen bort till fosieby, sen genom kastanjegården och tillbaka till almvik. så jävla skönt... sen blev det käk och bajsbomb för ludvig medans jag dammsög av hallen. sen skulle ju han sova och jag äta. och då började han borra. gah. nåja. fick nöja mig med kall mat. men nu verkar han slutat borra så ludvig kan sova ifred. ska damma av tvrummet me hade jag tänkt mig. men ska vila lite först. är helt slut.

johan jobbar bara 8 timmars pass idag, så han slutar redan klockan sex :)

gick in och kollade min statistik och det var roligt att se att så många har läst min berättelse. :) kul att kunna få dela med sig. måste ju dock tilläga att johan var ett helt enormt fantastiskt lugnt stöd för mig och det var en enorm trygghet att ha med mamma me. så tusen tack till er :)

ja du jhina. isadora kommer (om jag får bestämma och det funkar direkt) när ludvig är mellan 2-3 år. dels för att jag vill ha honom blöjfri och dels för att slippa syskonvagn :)

ludvigs nya sovstil om dagarna. antar att han tycker det är för ljust ;)

Egentligen började allt på lördagen den 20.e november. Började känna av i magen, och det gjorde så kanon ont. Ringde mamma :) klockade och det kom tätare och tätare, hade panikont. började tro att det var dags nu. men sen på natten så avtog det. allt bara stannade av. sen kände jag ingenting mer. på tisdagen den 23.e ca 05.40 på morgonen så vaknade jag av det kändes lite blött, trodde att kanske slemproppen hade gått (det var det tecknet jag gick och väntade på). gick in på toan och efter att jag kissat så fortsatte det sippra. wtf? gick in i sovrummet och tände lampan, tre lite halvstora pölar i sängen. vattnet hade börjat gå. väckte johan (som var enormt yrvaken men for upp, har aldrig fått upp honom så snabbt ngn gång :)), ringde mamma och sen ringde jag förlossningen. eftersom jag hade urinvägsinfektion i början av graviditeten så ville dom ha in mig fast jag inte hade några värkar, för jag var tvungen att få antibiotika var sjätte timme fram tills han blev född för att han inte skulle få infektion. så johan duschade, jag och gogge packade min väska och sen så körde vi in till prenetalavdelningen vid 7 tiden. där kopplade dom upp mig, satte in antibiotika och kände på magen. alla sa att jag kommer få en JÄTTEbebis. jag blev ännu mer nervös. vill inte trycka ut en jättebebis. aouch. sen kom mamma mellan 8-9 tiden. så där låg jag och hade börjat få värkar DUBBELAOUCH, och mamma och johan satt i varsin fåtölj och käkade hamburgare, dock inte 9 på morgonen men framåt lunch. jag fick även akupunktur i öronen, det hade johan roligt åt, för att det skulle lindra lite. då jag låg på prenatal så hade dom ju ingen lustgas eller ngt sådant. så det var att andas rätt, slappna av och nålar i öronen. framåt 3-tiden tror jag så hade det börjat komma igång ordentligt, tänkte att nu va det fan snart dags. (vad jag inte visste då var att det skulle dröja ytterligare 12 timmar). min största rädsla inför att föda var att jag kanske skulle ligga och bajsa när han kom ut. inte smärtan, utan just det. och det hade min bm skrivit ner så jag fick lavemang och en dusch. så jag skulle slippa tänka på det sen. vid fem tiden så blev jag förflyttad till förlossningen för jag hade rejäl smärta och ville ha ngn sorts bedövning. dom fick mig att GÅ till förlossningen. just då kändes det som flera mil och jag pausade när värkarna kom. jag var inte glad på den sköterskan ;). väl inne på förlossningen (han föddes i rum 8) fick jag lustgas. det gillade jag INTE! låg och sa till mamma och johan att jag inte tyckte om det för jag blev så yr och borta. dom skrattade och sa: Kim, det är ju faktiskt det som är meningen. je je :) jag låg och hade ont som fan och det ända jag tänkte på var att katterna inte hade fått nytt vatten eller mat sen imorse, så jag kunde inte slappna av alls. jag fick mamma till att ringa susanne, så underbara susanne körde hem till oss och gav dom mat och lite mys (tack snälla). sen fick jag även en pepedinspruta (eller vad det heter) i låret. den hjälpte lite bättre. då jag bara va öppen 3 cm så fick jag ingen epidural ännu. jag ville ha den där epiduralen. det skred långsamt framåt och mamma försökte förklara för dom att dom nog ska sätta igång mig, för nu hade jag snart legat i 12 timmar. den första bm som tog emot oss sa att hon skulle ge det en chans först innan dom satte igång mig. men sen när dom bytte vid skiftet så den bm som förlöste mig, Marina (superhärlig människa) bildade sig en egen uppfattning och där fanns inte igångsättning med på ett tag. nu började jag bli helt borta så har noll koll på klockslag och sånt. när det var dags att ge mig epidural så fanns inte narkosläkaren på plats och kunde inte komma loss förrän om typ en timme. så dom satte sterila kvaddrar (eller vad det heter, har noll koll) på mig. det var ngt jag INTE ville ha, men bedövning behövdes så hon gjorde det. precis när dom gjort det så kom tydligen narkosläkaren (här va jag helt väck) och sen när johan fick kontakt med mig igen så hörde jag en mansröst som sa att jag var tvungen att ligga still för han va snart klar. jag undrade vad fan han gjorde? Men då satte han tydligen epiduralen. så jag hade fyra olika bedövningar. hell yeah. och fy fan säger jag bara, så jävla underbart det var att få epiduralen. efter det vilade jag så gott jag kunde och det var mycket skönare fast jag kände hur han tryckte på. sen började vi gissa när det var dags, tyckte liksom det borde va det snart? jag gissade 02.30, mamma 03.00 och johan 03.30 03.19 kom den lilla skiten ut :) och han var inte alls stor. 3475 g och 48 cm lång. min längd och johans vikt vid födseln. det slutade med att dom satte dropp till slut. kommer inte ihåg när men det satte fart på det hela tror jag. jag kommer ihåg att bm sa att jag var tvungen att få ut honom nu för han trivdes inte alls. och med tanke på min rygg så gjorde det ännu mer ont än vad jag ngnsin föreställt mig. inte i magen, inte i underlivet utan i min rygg. så jävla ont. puh. och tydligen, när jag låg och hade krystvärkar så hade jag sagt till mamma (som skulle sova hos oss och passa katterna) att hon inte fick äta pannkakorna i kylskåpet för dom var gamla. bm hade väldigt roligt åt mig :) när han äntligen kom ut så fick dom lägga honom i syrgasmask för han andades dåligt. låg där i ca 20 minuter tror jag. dom tillkallade en läkare som fick titta på honom som bestämde att dom skulle testa lägga honom vid mitt bröst för det kunde hjälpa ibland. sagt och gjort så fick han ammas lite och det hjälpte. han började andas normalt och var en glad liten skit. pappa satte på honom hans första outfit medans jag blev sydd. :) sen fick mormor mysa lite med honom innan hon drog hem till oss. när hon och johan gick ut så skulle jag kissa. jahapp. tuppade av och det forsade blod från mig. katetern på sen minns jag ingenting. efter att jag vaknat till liv så fördes vi till bb eftervård där jag däckade ytterligare, va borta nästan hela dan från och till. när jag vaknade till liv så satt johan i fåtöljen med ludvig i famnen och sov :) en sådan underbar uppenbarelse. så vackert att se. mina älsklingar. nu var vi en riktig familj. fick åka hem dagen efter med katetern fortfarande inkopplad just för att jag hade legat så länge innan han kom utan att tömma och sen kunde jag inte. detta va på torsdagen. på fredagen så va det tillbaka för ludvigs test och sen på lördagen fick jag ta bort katetern. då blev man som en helt ny människa. samma dag så fotograferade dom oss för kvällsposten. ludvig sov hela tiden. ser rätt roligt ut på fotot :)

Ludvig har varit nöjd och glad ända sen han kom ut. aldrig skrik och sovit bra. behövde bara mata honom på nätterna dom 2 första veckorna. sen sov han mellan 10-12 timmar per natt. han sov bara mellan oss dom två första nätterna sen sov han i sin lilla vagga inne i vårt rum. när han var 1 månad fick han flytta in till sitt eget rum och till sin egna stora spjälsäng. där trivdes han kanon :) jag är väldigt noga med att hålla hans rutiner såvidare det inte är tvunget att ändra på dom för ngt. jag har skapat en trygghet för honom, där han känner sig trygg och vet att mamma eller pappa är i närheten. vi är aldrig stressade eller uppjagade. tror det är mycket därför han är så nöjd.

jag har säkert missat hur mycket som helst som jag kan berätta om. men detta var nog det mesta i stora drag. världen mest underbaraste dagen som fanns. när vår lilla skit kom ut den 24 november 2010 kl 03:19. <3

och jag kan säga er. redan nu efter bara tre månader. så längtar jag redan tills jag ligger där igen för att föda fram vårt nästa mirakel. en helt fantastiskt upplevelse.