Egentligen började allt på lördagen den 20.e november. Började känna av i magen, och det gjorde så kanon ont. Ringde mamma :) klockade och det kom tätare och tätare, hade panikont. började tro att det var dags nu. men sen på natten så avtog det. allt bara stannade av. sen kände jag ingenting mer. på tisdagen den 23.e ca 05.40 på morgonen så vaknade jag av det kändes lite blött, trodde att kanske slemproppen hade gått (det var det tecknet jag gick och väntade på). gick in på toan och efter att jag kissat så fortsatte det sippra. wtf? gick in i sovrummet och tände lampan, tre lite halvstora pölar i sängen. vattnet hade börjat gå. väckte johan (som var enormt yrvaken men for upp, har aldrig fått upp honom så snabbt ngn gång :)), ringde mamma och sen ringde jag förlossningen. eftersom jag hade urinvägsinfektion i början av graviditeten så ville dom ha in mig fast jag inte hade några värkar, för jag var tvungen att få antibiotika var sjätte timme fram tills han blev född för att han inte skulle få infektion. så johan duschade, jag och gogge packade min väska och sen så körde vi in till prenetalavdelningen vid 7 tiden. där kopplade dom upp mig, satte in antibiotika och kände på magen. alla sa att jag kommer få en JÄTTEbebis. jag blev ännu mer nervös. vill inte trycka ut en jättebebis. aouch. sen kom mamma mellan 8-9 tiden. så där låg jag och hade börjat få värkar DUBBELAOUCH, och mamma och johan satt i varsin fåtölj och käkade hamburgare, dock inte 9 på morgonen men framåt lunch. jag fick även akupunktur i öronen, det hade johan roligt åt, för att det skulle lindra lite. då jag låg på prenatal så hade dom ju ingen lustgas eller ngt sådant. så det var att andas rätt, slappna av och nålar i öronen. framåt 3-tiden tror jag så hade det börjat komma igång ordentligt, tänkte att nu va det fan snart dags. (vad jag inte visste då var att det skulle dröja ytterligare 12 timmar). min största rädsla inför att föda var att jag kanske skulle ligga och bajsa när han kom ut. inte smärtan, utan just det. och det hade min bm skrivit ner så jag fick lavemang och en dusch. så jag skulle slippa tänka på det sen. vid fem tiden så blev jag förflyttad till förlossningen för jag hade rejäl smärta och ville ha ngn sorts bedövning. dom fick mig att GÅ till förlossningen. just då kändes det som flera mil och jag pausade när värkarna kom. jag var inte glad på den sköterskan ;). väl inne på förlossningen (han föddes i rum 8) fick jag lustgas. det gillade jag INTE! låg och sa till mamma och johan att jag inte tyckte om det för jag blev så yr och borta. dom skrattade och sa: Kim, det är ju faktiskt det som är meningen. je je :) jag låg och hade ont som fan och det ända jag tänkte på var att katterna inte hade fått nytt vatten eller mat sen imorse, så jag kunde inte slappna av alls. jag fick mamma till att ringa susanne, så underbara susanne körde hem till oss och gav dom mat och lite mys (tack snälla). sen fick jag även en pepedinspruta (eller vad det heter) i låret. den hjälpte lite bättre. då jag bara va öppen 3 cm så fick jag ingen epidural ännu. jag ville ha den där epiduralen. det skred långsamt framåt och mamma försökte förklara för dom att dom nog ska sätta igång mig, för nu hade jag snart legat i 12 timmar. den första bm som tog emot oss sa att hon skulle ge det en chans först innan dom satte igång mig. men sen när dom bytte vid skiftet så den bm som förlöste mig, Marina (superhärlig människa) bildade sig en egen uppfattning och där fanns inte igångsättning med på ett tag. nu började jag bli helt borta så har noll koll på klockslag och sånt. när det var dags att ge mig epidural så fanns inte narkosläkaren på plats och kunde inte komma loss förrän om typ en timme. så dom satte sterila kvaddrar (eller vad det heter, har noll koll) på mig. det var ngt jag INTE ville ha, men bedövning behövdes så hon gjorde det. precis när dom gjort det så kom tydligen narkosläkaren (här va jag helt väck) och sen när johan fick kontakt med mig igen så hörde jag en mansröst som sa att jag var tvungen att ligga still för han va snart klar. jag undrade vad fan han gjorde? Men då satte han tydligen epiduralen. så jag hade fyra olika bedövningar. hell yeah. och fy fan säger jag bara, så jävla underbart det var att få epiduralen. efter det vilade jag så gott jag kunde och det var mycket skönare fast jag kände hur han tryckte på. sen började vi gissa när det var dags, tyckte liksom det borde va det snart? jag gissade 02.30, mamma 03.00 och johan 03.30 03.19 kom den lilla skiten ut :) och han var inte alls stor. 3475 g och 48 cm lång. min längd och johans vikt vid födseln. det slutade med att dom satte dropp till slut. kommer inte ihåg när men det satte fart på det hela tror jag. jag kommer ihåg att bm sa att jag var tvungen att få ut honom nu för han trivdes inte alls. och med tanke på min rygg så gjorde det ännu mer ont än vad jag ngnsin föreställt mig. inte i magen, inte i underlivet utan i min rygg. så jävla ont. puh. och tydligen, när jag låg och hade krystvärkar så hade jag sagt till mamma (som skulle sova hos oss och passa katterna) att hon inte fick äta pannkakorna i kylskåpet för dom var gamla. bm hade väldigt roligt åt mig :) när han äntligen kom ut så fick dom lägga honom i syrgasmask för han andades dåligt. låg där i ca 20 minuter tror jag. dom tillkallade en läkare som fick titta på honom som bestämde att dom skulle testa lägga honom vid mitt bröst för det kunde hjälpa ibland. sagt och gjort så fick han ammas lite och det hjälpte. han började andas normalt och var en glad liten skit. pappa satte på honom hans första outfit medans jag blev sydd. :) sen fick mormor mysa lite med honom innan hon drog hem till oss. när hon och johan gick ut så skulle jag kissa. jahapp. tuppade av och det forsade blod från mig. katetern på sen minns jag ingenting. efter att jag vaknat till liv så fördes vi till bb eftervård där jag däckade ytterligare, va borta nästan hela dan från och till. när jag vaknade till liv så satt johan i fåtöljen med ludvig i famnen och sov :) en sådan underbar uppenbarelse. så vackert att se. mina älsklingar. nu var vi en riktig familj. fick åka hem dagen efter med katetern fortfarande inkopplad just för att jag hade legat så länge innan han kom utan att tömma och sen kunde jag inte. detta va på torsdagen. på fredagen så va det tillbaka för ludvigs test och sen på lördagen fick jag ta bort katetern. då blev man som en helt ny människa. samma dag så fotograferade dom oss för kvällsposten. ludvig sov hela tiden. ser rätt roligt ut på fotot :)

Ludvig har varit nöjd och glad ända sen han kom ut. aldrig skrik och sovit bra. behövde bara mata honom på nätterna dom 2 första veckorna. sen sov han mellan 10-12 timmar per natt. han sov bara mellan oss dom två första nätterna sen sov han i sin lilla vagga inne i vårt rum. när han var 1 månad fick han flytta in till sitt eget rum och till sin egna stora spjälsäng. där trivdes han kanon :) jag är väldigt noga med att hålla hans rutiner såvidare det inte är tvunget att ändra på dom för ngt. jag har skapat en trygghet för honom, där han känner sig trygg och vet att mamma eller pappa är i närheten. vi är aldrig stressade eller uppjagade. tror det är mycket därför han är så nöjd.

jag har säkert missat hur mycket som helst som jag kan berätta om. men detta var nog det mesta i stora drag. världen mest underbaraste dagen som fanns. när vår lilla skit kom ut den 24 november 2010 kl 03:19. <3

och jag kan säga er. redan nu efter bara tre månader. så längtar jag redan tills jag ligger där igen för att föda fram vårt nästa mirakel. en helt fantastiskt upplevelse.   

 

Mamma

3 mars 2011 13:15

Ja, vilken upplevelse. Helt underbart, och jag är så tacksam att jag fick möjligheten att uppleva detta. Tack älskade Kim och Johan för det. Älskar er så. Puss

 

jannie

3 mars 2011 19:01

Så mysigt =) Där ser du,man glömmer ju smärtan fort (som tur är) haha

 

Jhina

3 mars 2011 19:54

Spännande läsning Kim!
Om inte alls lång tid är det min tur att få uppleva det där igen, men det blir sista gången!
Jag har förstått att det är en riktigt medgörlig och trygg liten son ni har, och så söt!
Jag kanske skulle delat med mig av mina förlossningar..? Olivers minns jag mycket väl, men Liams förlossning är dimmig.

Kram :)

 

Anneli Jönsson

3 mars 2011 21:11

Gud så bra skrivit, underbar läsning. Säkert en underbar upplevelse.

folkraceanneli.bloggplatsen.se

 

Lisa

7 mars 2011 14:34

Vad mysigt att du fick både lavemang och bilder på slemmiga barnet=) De sa till mig att de "nog inte hinner med lavemang" och en kvart senare var hon ute=) Vi hann inte ens ta upp kameran... Så första bilden är när Ella är typ en halvtimme gammal och jag är färdigsydd och ammar henne för första gången... Ångrar egentligen bara att jag inte fick en bild på henne i Samuels famn direkt efter navelsträngsklippet...
Känner mig dock lyckligt lottad när jag läser din berättelse.. Min var lite mer human=)
Massa kramar Lisa!

http://www.mitt-barn.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om bröllopet kanske egentligen är rätt långt borta just nu så känns det ändå väldigt nära. Av ngn anledning så känner jag mig stressad. ha ha. Men bara för att jag är en sådan planerare tror jag. De tär mkt som måste ordnas och jag vill få ordni...

Alltså jag veeeet. Det är sjuuukt (gud vad fjortis det lät) längesedan jag va här inne. Vet inte ens om någon bryr sig egentligen. Och jag har nog faktiskt inget att skylla på mer än att det har varit väldigt mycket. Ellioth har varit väldigt väldigt...

japp... detta är min son det... min smarta son... och bortse nu från röran. höll på att storstäda den dagen :)   ...

Usch hujedamej. Igår började det. Till slut låg hela familjen i magsjuka. Till å med lille Ellioth. Annars är d ju rätt ovanligt att så små får det. Men å andra sidan. Det är ovanligt att barn under 2 år får halsfluss. Ludvig fick det 2 ggr på 2 måna...

Jag förstår inte hur han orkar? Ludvig alltså. Han tar musten ur mig. Han har så jävla mkt energi samtidigt som han är så jävla trött. Han har ju slutat vila lunch här hemma helt. Har han inte gjort på över 1 månad. Inte för att inte vi vill. Nej då....