Jag vet inte vad  jag ska skriva, eller hur jag ska skriva det. skriver långa inlägg gång på gång men raderar dom hela tiden. det är så orättvist. det är inte rätt. jag tänker på dig hela tiden. jag har svårt att smälta det. det kan inte vara så. det är bara en overkligen dröm. eller hur. snälla säg att det bara är det. jag går runt och är ledsen hela tiden och får dåligt samvete över att jag är så ledsen för hur ledsen är inte du då.  jag känner mig egoistisk för att jag gråter över det. för ska inte vi som är runt dig vara starka så vi kan hjälpa? eller hjälper jag bäst genom att vara ärlig och som jag är. men jag är rädd. rädd för hur jag ska bete mig, rädd för vad jag ska säga. rädd för att säga fel saker. du har alltid varit stark. och jag hoppas att du försöker vara det även nu. för vi ska klara detta. vi bekämpar detta. jag kommer alltid vara där. du ringde mig först av en anledning. för att du litar på mig. och jag kommer aldrig svika dig. jag kommer finnas där 24 timmar om dygnet. som vi alltid har gjort för varandra. vi sparkar det i röven. vi klarar detta. vi måste. så det gör vi. vi bestämmer detta nu. det ska inte få ta över. <3