gud i helvete vad deprimerad och bitter på livet jag var för två år sen. när man läser gamla inlägg som dyker upp. jag va så nere och totalt väck. kände mig så värdelös och ovälkommen i livet. och allt pga en person. en person som trampade sönder mig efter tre år. då kunde jag ge allt för att få tillbaka det vi hade skapat. nu är jag glad över att det inte blev så. hur kunde jag få för mig att offra allt för honom? hur kunde jag va så dum? jag fick det bästa av situationen. det bästa som någonsin hänt mig. JOHAN! han kom till mig som om han visste om det i förväg. han brydde sig om mig trots att jag var ett vrak. han gav inte upp. och till slut lyckades han fånga in mig och lyfta upp mig. få mig att inse att jag var värd ngt. och vi fick det bästa tillsammans. helt oplanerat och som en bra olyckshändelse kom världens finaste människa till oss. LUDVIG. då var jag ett vrak som inte brydde sig om ngn annan eller mig själv. söp ner mig. åt inte. va ett vandrande skelett och festade konstant. hade mina vapendragare. piffi och malin. gyd vad vi gjorde allt man inte ska göra, som vi slösade bort våra liv. vi festade som om det inte skulle komma en morgondag. och kom det en morgondag så mindes man ändå inte gårdagen. jag va så lycklig när jag var med dom. men NU kan jag vara lycklig utan dom. NU har jag min EGEN familj. johan, wheenä, gojje och ludvig. vi är en familj som har så mycket kärlek att ge varandra. jag är så lycklig. så jag är glad att han lämnade mig ensam kvar två dagar innan julafton efter tre år. för jag vann. jag drog vinsten. älskar min familj så otroligt mycket. Johan är så otroligt fin och underbar. och tillsammans har vi det finaste som finns. så egentligen ska jag väl tacka honom, han som gick. för han gjorde mig en tjänst...

 

Anneli Jönsson

22 mars 2011 20:02

Skönt att se och märka att du mår toppen nu och trivs bra med livet nu...De förtjänar du efter allt...Kramar på dig vännen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om bröllopet kanske egentligen är rätt långt borta just nu så känns det ändå väldigt nära. Av ngn anledning så känner jag mig stressad. ha ha. Men bara för att jag är en sådan planerare tror jag. De tär mkt som måste ordnas och jag vill få ordni...

Alltså jag veeeet. Det är sjuuukt (gud vad fjortis det lät) längesedan jag va här inne. Vet inte ens om någon bryr sig egentligen. Och jag har nog faktiskt inget att skylla på mer än att det har varit väldigt mycket. Ellioth har varit väldigt väldigt...

japp... detta är min son det... min smarta son... och bortse nu från röran. höll på att storstäda den dagen :)   ...

Usch hujedamej. Igår började det. Till slut låg hela familjen i magsjuka. Till å med lille Ellioth. Annars är d ju rätt ovanligt att så små får det. Men å andra sidan. Det är ovanligt att barn under 2 år får halsfluss. Ludvig fick det 2 ggr på 2 måna...

Jag förstår inte hur han orkar? Ludvig alltså. Han tar musten ur mig. Han har så jävla mkt energi samtidigt som han är så jävla trött. Han har ju slutat vila lunch här hemma helt. Har han inte gjort på över 1 månad. Inte för att inte vi vill. Nej då....