FAAAAAAAAAAAAAAAAN

okej

en glad nyhet

en dålig nyhet

glad nyhet: Nina ta min lägenhet, Anna flyttar in i Ninas lägenhet. Har fått godkänt av Crendo. wei. ska skriva kontrakt.

dålig nyhet: kan ej flytta förrän 1.e oktober då Nina fortfarande har lägenheten i 2.a hand av lotta. och 1.a handskontraktet träder inte i kraft förrän den 1.e oktober. it sucks.

det enda som är bra med detta är ju att man har mer dagar att flytta ner allt på. och vem vet, vi kanske får den nya lägenheten och då har man mer tid tills dess.

för hade jag bara haft pengar, och råd att låta lägenheten stå tom och betala hyran iaf, och pendla så hade jag flyttat nu. Men dom pengarna har jag inte.. tyvärr...

nåja, men nu har jag något att se framemot...

den förste oktober är jag malmötös :) och sambo med världens finaste människa <3

Hur kan man ha så många grejor i en lägenhet som jag har? Shit säger jag bara. Förstår ingenting. Ha ha....

usch, igår blev jag så sentimental när jag fortsatte tömma och rensa lägenheten. började fan böla. och jag menar, hallå böla för att man lämnar en lägenhet? Men det är bara att inse, det är den absolut finaste och bästaste lägenhet någonsin. Den är en stor del av mig. I den har jag skrattat, gråtit, viskat, skrikit, älskat, hatat, bråkat. Om dom väggarna kunde tala så hade det blivit en rejält grymt bra bok, eller film. Undrar vad Gerda har berättat för mamma. Ha ha. Så många minnen som kom upp igår. Ha ha, när jag och Piffi varit ute och svirat, vaknar på morgonen och frågar var fan man är. Försökt pussla ihop kvällen innan. Alla fester man haft. Alla myskvällar. ALLT! Och sen för att inte tala om omgivningen. Mina älskade grannar. Det sociala. Att det alltid finns någon hemma som man kan prata me, gråta ut hos, skratta me. Jag som är så social. Jag menar, den omgivningen och gemenskapen finns INGEN ANNANSTANS! Usch, jag blir tårögd bara av att skriva om det. I min lägenhet så känner jag mig hemma. HEMMA! Men sen samtidigt så vill jag skapa ett liv med Johan, en framtid. Inte vara kvar i det förflutna. Utan blicka framåt. Det vill jag verkligen. Så då finns det inget annat val... Jag måste lämna min älskade lägenhet. Det känns som om jag skär av en del av mig själv. Det är tufft. Det är enormt jobbigt. Det känns i hela mitt hjärta. Men jag vet att jag gör rätt. Jag följer mitt hjärta. Och Johan har mitt hjärta. Så enkelt är det.

Åh min älskade Johan, snart är vi sambos :) <3