Igår firade min föräldrar 30-års bröllopsdag. Tänk att dom har hållt ihop så länge. Visst dom har väl haft sina duster precis som alla andra. Men ändå rett ut allt och fortsatt älska varandra. Ställt upp för varandra. Ställt upp för oss. Tänk om jag kunde få vara med om sådan lång kärlek. Jag trodde att jag hade det, att jag skulle få uppleva det. Men tji fick jag. Undrar om jag någonsin kommer få uppleva en sådan stark kärlek igen? Jag hoppas det. Men tvivlar på det. För jag kommer aldrig kunna ge så stark kärlek till någon annan. Men mina föräldrar har gett det till varandra. Och till mig. Det är tack vare mamma och pappa att jag är en sådan bra person som jag är idag (eller ja, just nu är jag väl ganska off, oberäknelig och knäpp, men annars, när jag mår bra). Jag är öppen, ärlig, hjälpsam (mot dom som förtjänar det), omtänksam och kärleksfull. Jag har fått det bästa av båda två. Och jag är enormt tacksam för det. För att dom har gjort mig till den öppna människan jag är idag. Så grattis på er bröllopsdag och tack för att ni är världens bästa föräldrar. Älskar er djupt.

Nu är jag på jobbet. Vet inte riktigt vad som händer ikväll dock. Kanske en tripp till uteserveringen eller en promenad över lag. Eller bara försöka sova. Kan verkligen inte det. Jag lever i ett töcken. Det som får mig uppe det är jobbet. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att gå hit, där jag kan skingra tankarna och vara upptagen med annat. Fick ett sömnschema idag av min kurator som jag ska fylla i. Tycker himla bra om henne. Är så skönt att kunna berätta saker för henne som jag inte vågar eller vill berätta för ngn som känner mig. Tankar jag har och hur jag mår över lag. Sånt jag inte vill berätta för dom som älskar mig i rädslan för att göra dom ledsna. Framförallt för Andreas. Får då hade han väl fått dåligt samvete, och tyckt synd om mig. Och det vill jag inte. Jag vill att han ska kunna gå vidare och komma fram till vad han vill. Även om jag inte är medräknad i det. Men vill att han ska må bra. För han är en underbar person som förtjänar det bästa. Och egentligen är väl jag också det?

Hoppas det blir att jag reser bort på torsdag. Hade behövt det. Annars blir det bara att jag sitter hemma i helgen. Inte kul. Ingen ska ju vara hemma. Fan att jag inte har pengar, vill ner till Skåne ju :) Nåja, den 15.e maj drar jag ner för att stanna en period. Längtar så mycket. Behöver distans.

Det var som min kurator sa. Jag kan nog inte riktigt vara fri och mig själv här i Halmstad. Pga Andreas. Att jag är rädd att träffa honom ute eller vad som helst. Så jag behöver komma bort. Och träffa dom som verkligen vill träffa mig.

Hade så roligt i fredags. För både jag och J hade sett framemot att få träffa varandra. Vi ses ju typ bara på tävlingar. Så det var så roligt, härligt och mysigt. Behöver mina kompisar. För dom betyder så mycket för mig. Och jag behöver vänskap nu. Bara vänskap.

Ser framemot Skene festivalen :)

"jag är bara lycklig när jag dricker - Wilmer X"

 

Pappi

28 april 2009 19:10

Nu tog du väl ändå i, men tack så mycket. Känns skönt att något har blivit rätt.
Men du. var inte lycklig varje dag. Alltså drick lycklig.

http://www.snapphanecruisers.se

 

Din Mamma

28 april 2009 19:20

Tack min underbara unge, för att du är du.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Din mamma!

http://www.hathors.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om bröllopet kanske egentligen är rätt långt borta just nu så känns det ändå väldigt nära. Av ngn anledning så känner jag mig stressad. ha ha. Men bara för att jag är en sådan planerare tror jag. De tär mkt som måste ordnas och jag vill få ordni...

Alltså jag veeeet. Det är sjuuukt (gud vad fjortis det lät) längesedan jag va här inne. Vet inte ens om någon bryr sig egentligen. Och jag har nog faktiskt inget att skylla på mer än att det har varit väldigt mycket. Ellioth har varit väldigt väldigt...

japp... detta är min son det... min smarta son... och bortse nu från röran. höll på att storstäda den dagen :)   ...

Usch hujedamej. Igår började det. Till slut låg hela familjen i magsjuka. Till å med lille Ellioth. Annars är d ju rätt ovanligt att så små får det. Men å andra sidan. Det är ovanligt att barn under 2 år får halsfluss. Ludvig fick det 2 ggr på 2 måna...

Jag förstår inte hur han orkar? Ludvig alltså. Han tar musten ur mig. Han har så jävla mkt energi samtidigt som han är så jävla trött. Han har ju slutat vila lunch här hemma helt. Har han inte gjort på över 1 månad. Inte för att inte vi vill. Nej då....