vad finns det egentligen bortom allting? finns alla svaren där? finns lyckan där? finns jag där? finns vi där? är där en plats utan smärta? utan gråt? ut olycka? är det en plats för mig? jag är så splittrad. vet inte vad jag ska göra. jag ska iaf bort. behöver komma bort. känna på lycka. kan jag det? jag trodde att efter fyra månader, att jag skulle vara lite glad iaf. men det går ju inte. du mår bra. du är glad. varför får inte jag? jag vill verkligen. och tro mig. jag har försökt. men så fort jag får känna minsta gnutta glädje eller hopp. så raseras det och jag backar två steg direkt. det är så jävla orättvist. jag menar hur långt kommer jag om jag väl går ett steg men backar två? jag kommer inte framåt iaf. det är en sak som är säker. så mycket vet jag iaf. trodde på dig. litade på dig. nu litar jag inte på någon. inte ens på mig själv. har aldrig mått såhär. varför gör jag det? jag ska iaf aldrig sätta ett barn till världen, för att veta att ens barn ngn gång antagligen komma känna denna olycka som jag gör. det vill jag inte. önskar inte ens denna olyckan till min värsta fiende. det gör så ont. man vill bara slita ut kroppen. slita ut allt. byta ut hjärnan och hjärtat. så man får ett helt. och inte ett trasigt. ta bort alla minnen. för varför ska man ha minnen kvar när man ändå inte kan glädjas av dom? för tänker jag på ett bra minne så gråter jag bara att jag inte har det kvar. och vi har mest bra minnen. vi var bra. vi var ett bra team. vi fungerade bra. vi gav varandra allt. men till slut gav du mig ett brustet hjärta. varför? önskar vi hade träffats senare. så du visste vad du ville med ditt liv. för jag kommer ihåg att du sa att du aldrig ville vara ensam när vi träffades. och nu är det det du vill. fast jag vet ju inte heller vad jag vill med mitt liv. eller jo då visste jag det. men inte nu. nu är allt sönder. allt är splittrat. Kim är inte samma gamla Kim längre. Kim är ngn annan. Kim är ett töcken som bara vandrar runt, ler utåt fast hon gråter blod inåt, dricker kanske för mycket, är för bitter, är arg, är ledsen. Kim ska vara glad. Kim är alltid glad annars. Var är Kim? Helt plötsligt är jag borta. Undrar om du då saknar, tänker och ångrar. Jag saknar. Jag tänker - för mycket vill tilläggas. Jag har inget att ångra för jag försökte kämpa. Men det gick inte. Det visade inget resultat. Du hade redan bestämt dig. Jag vet att du tycker om mig. Jag vet att du bryr dig. Och jag vet att du tyckte jag var den bästa. Men att du just nu vill vara ensam. Jag saknar dig så mycket. Och det gör så ont. Jag vet att jag borde gå vidare. Ge ngn annan en chans. Men jag kan inte. För även om jag velat så har jag inget att ge. Och då är det orättvist. Jag vill inte ge det sista jag har kvar av mitt hjärta till ngn annan just nu. Jag måste komma över dig först. Men det går inte. Jag kommer ihåg när du lämnade mig. Att jag önskade att jag somnade in och vaknade en månad senare för att må bra. Men nu har det gått fyra månader, och jag mår inte bättre nu. Tvärtom. Skulle vilja somna in ett år. Undrar om det hade hjälpt? Jag vill vara stark. Jag vill må bra. Jag försöker. Men jag kan inte. Jag älskar när jag får känna din närhet. Jag älskar när du hör av dig. Jag älskar när du säger hur fin jag är. Jag älskar när du ler mot mig. Jag älskar när du kysser mig hejdå på pannan. Jag älskar dig. Jag kan se mig själv framför mig om typ 60 år och sitta och berätta för mina barnbarn (fast jag inte kommer ha nga) om min livs kärlek som lämnade mig med ett brustet hjärta. Och att jag aldrig kunde älska igen. Ungefär som den tanten i Titanic. Jag kommer va den tanten. Kommer sitta där rynkig och fortfarande kunna känna den känslan. Tänka tillbaka. Jag kommer sitta där med Lill-junior (min kärleksnalle jag fick av Andy innan vi blev ett par) och gråta min sista tår, tänkandes på dig, när jag sedan försvinner till andra sidan.

Nu blev detta ett väldigt deppigt inlägg känner jag. Men det är så jag känner. Det är så jag mår.

Saknar min familj. Vill krama om mamma som säger att det kommer gå över, och pappa som säger att det finns andra, min underbara bror som säger - äh, ta en öl och ragga vidare. ha ha. älskar min bror =) och min syster som säger att det gör ont.

tänker på dig mamma. hoppas verkligen allt går bra idag... älskar dig

du finns alltid med mig, vare sig du vill eller inte.

DAGENS Vill ha: En vårjacka.

DAGENS Klädsel: vit skjorta, svart hög kjol, leggings och stövlar.

DAGENS Smink: Foundation, ögonskugga, kajal och mascara

DAGENS Frisyr: Ruffsigt.

DAGENS Låt: alcazar - stay the night

DAGENS Planer: jobba, cykla en mil och sen sova.

DAGENS Bästa: finns inget idag

DAGENS Humör: splittrad till tusen