1. jag är grymt trött

2. det blir inte bättre över att folk är så jävla otrevliga

3. och det blir faaan inte bättre av att folk är otrevliga och inte har ngt hyfs utan typ bara kastar fram kortet och säger "jag vill ha en biljett" - till vardå säger jag då? "ja till öresundståget såklart - och fnyser" - då säger jag - ja, men vart ska du åka? "ja givetvis till helsingborg!"

VADDÅ GIVETVIS? hur faaaan ska jag veta det? är jag ngn jävla mindreader eller? neeej just det. faaan lär er veta hut

4. otrevliga, ohyfsade och arroganta människor som pratar i mobiltfn samtidigt som dom ska beställa biljetter.

JAG VILL HEM! NUUUU... om en timme stänger jag. om 2 timmar sitter jag på tåget. om 4 timmar möter min älskling upp mig. om 4 timmar och typ en kvart sitter jag uppkrupen i soffan i min älsklingsfamn medans han pillar mig i håret och pussar mig på pannan.

låt klockan gå fort....

idag för exakt på minuten för tre månader sen gick mitt tåg (det rullar förbi precis nu, fast dagens då alltså) ner till Malmö och jag var riktigt nervös. Första dejten med Johan... För tre månader sen. Tiden har gått så fort och det känns ändå som om vi har känt varandra hela livet... Det är lycka och kärlek det =) När jag kom ner till Malmö C så väntade Johan i sin bil och så fick jag en kram när jag kom. Då var jag glad =) tihi. Jag kommer ihåg det första jag sa till honom: "Jag kommer aldrig mer åka det tåget, fy fan va segt." ha ha, och nu pendlar jag med det tåget varje det :) vi spelade minigolf, som han vann, jag ursäktade mig senare (när vi hade blivit ett par) att det var för att jag var nervös över hans närhet. Han är ju så grann =) Sen hyrde vi film och åt thaimat. Och jag skulle egentligen ta tåget hem men det slutade med att han körde mig hem till Halmstad 03.30 så jag skulle hinna hem och göra vid mig innan jag började jobba 06.00 Vi hade liksom så mysigt och trevligt så jag ville inte åka hem och han ville inte att jag skulle åka heller. =) En enormt lyckad första dejt. Sen dess va vi oskiljaktiga. Att det kan kännas så rätt så direkt. =)

Grejen är, vi pratade om detta igår, att det är FÖRSTA gången jag är nervös över en kille. Första gången jag inte tog steget tidigare. Första gången jag väntade så länge med att make a move. Men jag tror det är för att jag mådde som jag mådde och ville inte bli sårad igen. För Johan fick mig verkligen nervös. Men han var så gullig, omtänksam och en gentleman på dejten. Fast å andra sidan, han lät mig ju inte vinna golfen så om han var en gentleman vet jag ju inte direkt. Hi hi...

Åh, är så kär =) Och det är jag faktiskt värd.. Jag börjar förstå nu att jag är värd kärlek. Och det känns helt underbart....

Längtar till 21.08 ikväll då han möter mig på stationen. Som han gjorde i förrgår, och igår. Stående på perrongen, med en kärleksfull famn och en underbar kyss. Johan sa ngt fint igår: "älskling, det kändes så bra att stå på perrongen, och veta att den absolut finaste och snyggaste tjejen som gick ur tåget, gick fram och kysste mig, nästan overkligt." Han är bara så bäst.

Älskar dig Johan