Jag trivs himla bra med mitt jobb. Det är faktiskt det som är så jobbigt, för jag vill ju verkligen ha kvar det, och då får jag pendla. Men iaf. Jag hjälpte precis en förståndshandikappad man som behövde vägledning. Han var här säkert i 40 minuter och jag ringde både vår kundtjänst för att boka och Västtrafik. Han hade stora talfel så han ville helst slippa ringa själv så då hjälpte jag honom. Och det känns så bra. För han blev så otroligt glad och tacksam över att jag hjälpte honom. Och det kändes så skönt. Så jag ska inte gnälla om min smärta, för som sagt. Det finns dom som har det värre.

Och så fick vi vårt nyhetsbrev på mejlen. Där fanns detta med :)

Dagens Ros i

Hallandsposten

ni som känner mig vet att jag har kämpat och haft det jobbigt med min rygg sen rätt så några år tillbaka. förra året så släppte det så pass att jag kunde iaf ha en normal vardag. jag kunde göra allting, även om jag fortfarande gick med smärta 24 timmar om dygnet. men det var ingen så pass grov smärta som jag har haft tidigare. men tada. now it´s back. och anledningen stavas med tre sketna bokstäver. TÅG! Min rygg pallar inte att jag sitter ner så stelt i två timmar i sträck. jag tycker dom borde införa liggdelar på våra tåg. ha ha. hade varit perfekt. när jag kom upp till halmstad så gick jag en runda in till stan för att köpa sallad, så nu har det mesta släppt. men har så ont. Igår var jag helt färdig. ryggfanskapet, plus mensvärken. Det brast igår bara. stackars Johan. jag bara grät. men jag vet att jag kommer vänja mig vid att få tillbaka den starka smärtan, jag vill bara inte ha tillbaka den. för jag vill kunna fortsätta göra grejor. kunna gå ut, kunna umgås, inte bara ligga som ett kolli i sängen igen. blä. får ringa läkaren så jag kan få nytt recept så det kan hjälpa lite iaf. jag har valt det själv, alltså att jag måste pendla. det vet jag. men det är värt det. Johan är värd det. Vår kärlek är värd det. Men jag trodde inte smärtan skulle komma tillbaka så starkt. men det finns folk som har det värre. that i know.  

ser INTE fram emot morgondagen. 03.30 ringer klockan. köra 04.30 jobba till 11.00 packa ut dom sista (hoppas jag) lådorna i bilen. köra hem till Malmö, käka, tvätta. Sen ut på presentjakt till "mina" små barn som vi ska fira ihop med Andy på lördag. sen hem. tvätta. tvätta. tvätta. tvätta. sen sägs det att vi ska till Larsson imorgonkväll. Och jag vill verkligen det. var så längesen man träffade dom. Men jag vet inte om jag orkar. så slut jag var förra helgen. och då hade jag inte ens ont. men det har jag nu. så jag känner hellre att jag är pigg och glad på lördag när vi ska fira dom än att ta ut mig helt imorgon. nåja, vi får se. hinner jag powernapa ett tag så kanske det inte är nga problem. Johan ska spela match me på lördag ju så det blir kanske inte så sent imorgon då.

note to self: det som inte dödar, det härdar