Åh. Jag har världens bästa vänner. Malin är en av dom. som finns. som lyssnar. som vet hur det är fast hon aldrig kan förstå hur jag känner. eftersom vi alla är olika individer. men hon har varit där, hon är där men hon är starkare än mig, för hon har varit där längre än mig. Malin skrev ett inlägg på sin blogg till mig. det finaste. hon skriver så bra. www.hitmehard.bloggagratis.se

detta skrev malin till mig

Kim. 

Han gick och du står kvar på samma ställe där han lämnade dig. Som när en matte/husse binder sin hund utanför ICA, du licksom hunden står kvar med sorgsna ögon och väntar. Väntar och väntar. För varje minut bygger du på en förväntansfull längtan kryddad med oro att den kanske, kanske inte kommer leda någonvart. Längtan blir allt större och går till slut över i förtvivlan. Plötsligt är du minst på hela jorden. Människorna som passerar ser dig inte ens. Du ser hur människor runtomkring lever sina liv och gör sina dagliga sysslor medans du står kvar. Och väntar. Allt du vill är att stanna tiden. För du vet, innerst inne vet du vad tiden kommer utvisa. En dag kommer du få resa på dig och inse att du står alldeles ensam och tvingas gå hem från ICA... själv... 

Du kommer få höra tusen förklaringar om varför du blev lämnad den dagen men allt låter som ett enda brus i dina öron. Det är ord du inte trodde existera. Inte i eran värld. För visst hade ni en värld. Ihop. 

Bilden som så vackert fanns i din kropp är nu luddig, det fattas någon. Förr eller senare kommer du hitta styrkan att börja måla igen, du kommer behålla bilden men den kommer föralltid finnas med en viss smärta. Men smärtan kommer att avta. Du kommer hitta nya färger att måla över dom gamla. Det svåra för mig var inte att börja måla igen, det svåra var att acceptera att det över huvud taget går att måla över något som en gång var det vackraste jag någonsin kännt och sett..  

/en vän

Blev alldeles tårögd när jag läste det. Så bra skrivet. Så som jag känner. Men jag kan inte få ut det. Jag bara bubblar inombords. Jag äts upp inuti. Jag vill inte acceptera att det går att måla över Andreas. För jag vill inte det. Jag vill vara med honom. Det är så jobbigt. Så svårt...

Så tack underbara Malin för dina ord. Du är guld värd. Du ska få så många kramar på fredag. Tack för att ni finns. älskar er så djupt av den lilla biten av hjärta jag har kvar.

 

Anna

17 mars 2009 21:40

Heeej, Tack snäckan! Det blir underbart! Längtar redan, är glad att jag får snåla resten av månaden för de här behövs! pusspuss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om bröllopet kanske egentligen är rätt långt borta just nu så känns det ändå väldigt nära. Av ngn anledning så känner jag mig stressad. ha ha. Men bara för att jag är en sådan planerare tror jag. De tär mkt som måste ordnas och jag vill få ordni...

Alltså jag veeeet. Det är sjuuukt (gud vad fjortis det lät) längesedan jag va här inne. Vet inte ens om någon bryr sig egentligen. Och jag har nog faktiskt inget att skylla på mer än att det har varit väldigt mycket. Ellioth har varit väldigt väldigt...

japp... detta är min son det... min smarta son... och bortse nu från röran. höll på att storstäda den dagen :)   ...

Usch hujedamej. Igår började det. Till slut låg hela familjen i magsjuka. Till å med lille Ellioth. Annars är d ju rätt ovanligt att så små får det. Men å andra sidan. Det är ovanligt att barn under 2 år får halsfluss. Ludvig fick det 2 ggr på 2 måna...

Jag förstår inte hur han orkar? Ludvig alltså. Han tar musten ur mig. Han har så jävla mkt energi samtidigt som han är så jävla trött. Han har ju slutat vila lunch här hemma helt. Har han inte gjort på över 1 månad. Inte för att inte vi vill. Nej då....