Åh. Jag har världens bästa vänner. Malin är en av dom. som finns. som lyssnar. som vet hur det är fast hon aldrig kan förstå hur jag känner. eftersom vi alla är olika individer. men hon har varit där, hon är där men hon är starkare än mig, för hon har varit där längre än mig. Malin skrev ett inlägg på sin blogg till mig. det finaste. hon skriver så bra. www.hitmehard.bloggagratis.se

detta skrev malin till mig

Kim. 

Han gick och du står kvar på samma ställe där han lämnade dig. Som när en matte/husse binder sin hund utanför ICA, du licksom hunden står kvar med sorgsna ögon och väntar. Väntar och väntar. För varje minut bygger du på en förväntansfull längtan kryddad med oro att den kanske, kanske inte kommer leda någonvart. Längtan blir allt större och går till slut över i förtvivlan. Plötsligt är du minst på hela jorden. Människorna som passerar ser dig inte ens. Du ser hur människor runtomkring lever sina liv och gör sina dagliga sysslor medans du står kvar. Och väntar. Allt du vill är att stanna tiden. För du vet, innerst inne vet du vad tiden kommer utvisa. En dag kommer du få resa på dig och inse att du står alldeles ensam och tvingas gå hem från ICA... själv... 

Du kommer få höra tusen förklaringar om varför du blev lämnad den dagen men allt låter som ett enda brus i dina öron. Det är ord du inte trodde existera. Inte i eran värld. För visst hade ni en värld. Ihop. 

Bilden som så vackert fanns i din kropp är nu luddig, det fattas någon. Förr eller senare kommer du hitta styrkan att börja måla igen, du kommer behålla bilden men den kommer föralltid finnas med en viss smärta. Men smärtan kommer att avta. Du kommer hitta nya färger att måla över dom gamla. Det svåra för mig var inte att börja måla igen, det svåra var att acceptera att det över huvud taget går att måla över något som en gång var det vackraste jag någonsin kännt och sett..  

/en vän

Blev alldeles tårögd när jag läste det. Så bra skrivet. Så som jag känner. Men jag kan inte få ut det. Jag bara bubblar inombords. Jag äts upp inuti. Jag vill inte acceptera att det går att måla över Andreas. För jag vill inte det. Jag vill vara med honom. Det är så jobbigt. Så svårt...

Så tack underbara Malin för dina ord. Du är guld värd. Du ska få så många kramar på fredag. Tack för att ni finns. älskar er så djupt av den lilla biten av hjärta jag har kvar.

Hemma. Värmer lite mat. Torsk och dillsås. Så ska jag göra pulvermos till det. Mamma ringde innan. Jag ska få med mig god mat i helgen. Klarar inte av att laga mat längre. Han tog ifrån mig allt. All glädje. Kan inte göra ngt utan att påminnas. Det är så jobbigt...

du var den enda för mig. du var den rätta.

hur kunde du?

Så fint väder ute. Egentligen ska det vara tvärtom. Att man blir glad av fint väder. Men jag blir deppig. För jag vet ju vad vi hade gjort om det hade varit VI nu. Om inte han hade lämnat mig. Men istället så är jag bara ensam. Och har ingen att avnjuta det fina vädret med. Fan vad jag längtar till fredag. Så jävla mycket.

Jag vill skratta igen. Jag vill vara lycklig.

Hur kunde du?

DAGENS Vill ha: Tillbaka Andreas.

DAGENS Klädsel: Svart skjorta, svart hög kjol, svarta leggings och stövlar.

DAGENS Smink: Foundation, ögonskugga, kajal, eyeliner och mascara

DAGENS Frisyr: Uppsatt med klämmor och grönt hårband

DAGENS Låt:  All by myself - celine dion.

DAGENS Planer: Jobba.

DAGENS Bästa: 3 dagar kvar :).

DAGENS Humör: Ledsen.

Vaknat tre gånger inatt. Sen upp vid åtta. Varför? när jag får lov att sova? Gahh... Har gjort mig ordning nu. Ska dra till jobbet sen, ska äta lunch 11.30 med chefen, vår nya ansvariga och Marika (min kollega i butiken).

Jag har ont i magen.

Jag är ledsen.

Jag mår inte bra.

Förstår du inte?

Hur kunde du?