Man kan ju läsa vad man skrev för exakt ett år sen i min blogg. Och jag gör alltid det... Oftast så ångrar jag mig grovt för det brukar alltid stå ngt om mig och andreas. När vi var lyckliga och tillsammans. Och det gör ont. Men iaf, idag så läste jag det. Och såg ett foto på mig själv. Okej, jag hade säkert gått ner nästan 10 kilo då men hallå. Som jag ser ut på fotot. Nu har jag gått ner 17.4 kg. Klär mig snyggare och ser fan så jävla mycket snyggare ut.. Thank you god. Och tack andreas för att du stöttade mig längs vägen. :) Men iaf. Dom där jeansen jag har på mig på fotot kan jag absolut inte använda längre. Skjortan har jag fått göra mig av med och tröjan likaså. Då känner man sig nöjd med sig själv när man inser att det faktiskt finns en förvandling. För jag går ner och går ner men ser fortfarande samma mulliga tjej som för ett år sen i spegeln. Men när man ser tillbaka på sådana här foton och ser vilka kläder man hade då och att man definitivt INTE kan ha dom nu. Då inser man att det har hänt ngt... Då blir man glad...

Se själva nedan..

För ett år sen

Nu

 

sofie

26 mars 2009 20:03

Snyggt jobbat fjällan=) men jag tyckte du va lika snygg då som nu. smalare dock=) du e stark!! Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om bröllopet kanske egentligen är rätt långt borta just nu så känns det ändå väldigt nära. Av ngn anledning så känner jag mig stressad. ha ha. Men bara för att jag är en sådan planerare tror jag. De tär mkt som måste ordnas och jag vill få ordni...

Alltså jag veeeet. Det är sjuuukt (gud vad fjortis det lät) längesedan jag va här inne. Vet inte ens om någon bryr sig egentligen. Och jag har nog faktiskt inget att skylla på mer än att det har varit väldigt mycket. Ellioth har varit väldigt väldigt...

japp... detta är min son det... min smarta son... och bortse nu från röran. höll på att storstäda den dagen :)   ...

Usch hujedamej. Igår började det. Till slut låg hela familjen i magsjuka. Till å med lille Ellioth. Annars är d ju rätt ovanligt att så små får det. Men å andra sidan. Det är ovanligt att barn under 2 år får halsfluss. Ludvig fick det 2 ggr på 2 måna...

Jag förstår inte hur han orkar? Ludvig alltså. Han tar musten ur mig. Han har så jävla mkt energi samtidigt som han är så jävla trött. Han har ju slutat vila lunch här hemma helt. Har han inte gjort på över 1 månad. Inte för att inte vi vill. Nej då....